Idag blev det först ett lättare gympass kl 7 med fokus på överkropp och bålstabilitet.

Kl 11 var det sen dags för veckans hårdaste pass - 5x1000m P=1min.

Redan på uppvärmningen så kände jag att det skulle bli svårt att nå mitt uppsatta mål på 3.15-fart

Men jag löpte på de första 3 intervallerna i den farten (18.5) trots väldigt hög ansträngning.

4:e sänkte jag till ca 3.30-fart och sista gick i 3.45 (då kändes det dock ganska komfortabelt igen, känns ju skönt eftersom det är min tänkta tävlingsfart på milen om 2 veckor.)

Till skillnad från LT-träning (som exempelvis den progressiva distansen tidigare i veckan) där syftet är att flytta gränsen för när man börjar dra på sig mjölksyra, så syftar den här träningen till att höja den maximala syreupptagningen. Kroppen ska lära sig att få ut syresatt blod i musklerna så effektivt som möjligt.

Därför ska den här träningen upplevas som mycket mer ansträngande! Och det gjorde den!!

Nu blir det några dagar med alternativ träning för att inte få nån överansträngd kroppsdel :) :)

Nästa vecka funderar jag på att köra ett testlopp på 7 kilometer för att se om min tänkta tävlingsfart på milen är realistisk.

Träningen flyter på bra nu och jag har även börjat gå in på gymmet för att bygga lite extra styrka.

I söndags körde jag ett av mina absoluta favoritpass, progressiv distans.

Precis som det låter så är det distanslöpning med ökande fart. När jag uppnått det som jag upplever som mjölksyratröskelfart (LT-fart, LT= lactate threshold) så försöker jag hålla den i några kilometer åtminstone.

Söndagens pass var 7km där respektive kilometer gick på ca 4.30-4.00-3.50-3.50-3.50.3.40-3.50, totaltid 27.40

Kroppen kändes bra och det var hög fart, men inte tävlingsfart.

Mitt syfte med den här typen av träning är främst att höja min mjölksyratröskel, därför spurtar jag inte på slutet utan försöker hellre springa längre i LT-fart.

Nu blir det några dagar med lugnare träning innan mitt nästa nyckelpass på fredag - 5x1000m :)

Under förra veckan så började jag få mer och mer ont i höger häls insida, vilket då gjorde att jag valde att inte springa nåt under några dagar. Det blev en del cykel och lättare styrketräning istället.

Smorde med voltaren för att få ev inflammation att ge med sig.

Men... igår tyckte jag att det fick vara nog med uppehåll så jag var ute å joggade ca 5-6km och det kändes riktigt bra faktiskt :) Känner ju av hälen lite grann men inte så att det smärtar.

Så idag har det blivit cykling på lunchen, drygt 30 min, och ikväll blir det lite mer jogg + styrketräning!

Första blogginlägget...:)

Det stora målet 2015 var Stockholm marathon! Allt annat skulle bara bli bonus.

Men iallafall - året hittills har varit (precis som alla år sen 2008) upp och ner träningsmässigt pga "skador".

Vid ingången av januari vägde jag några kilo för mycket och det gick tungt rent allmänt. Kanske hade kunnat springa milen på 45' vid det laget. Men jag gnetade på och sprang väl ca 5 mil/vecka + lite lätt styrketräning och några cykelpass på trainern. Kom ner till matchvikt ganska fort men kanske tränade lite för mycket om jag ska vara ärlig... Några få kvalitetspass på löpband i februari och sen sket det sig i mitten av mars. Då drog jag på mig en alltför spänd sena under höger fot vilket ledde till att höger häl smärtade. Då övergick jag helt till cykling under ca 1 månad. KAN vara så att jag startade för ambitiöst... ;)  

Jag på löpbandet i Burträsk i typ februari 2015

I april fick jag låna en rehab-boll av Palle som jag rullade under foten för att massera senan. Den gav med sig!!

Började då springa lite lätt igen men vågade inte springa intervaller före Stockholm marathon som gick av stapeln i slutet av maj. Dock så hann jag med 2 tävlingar, broarna runt (5km på 19.13) samt Lidingöloppet on tour (10km på 39.58)

Söndagen före sthlm maran så lyckades jag med det man inte ska lyckas med - sträckte mig i baksidan av höger lår efter att ha spurtat ner Emil 9år... Grattis jag!

Total vila, mycket massage och även elektroder på låret under veckan gjorde att jag ändå kunde starta. Å det gick skitbra förutom sista 12km då jag krampade i framsida lår (gjorde ont nå jävulskt!).

Kom i mål på 3.19 vilket ju naturligtvis var pers och jag var sååå himla stolt över mig själv:)

Sen sporadisk träning några veckor innan jag vågade köra på igen, nu även med intervaller.

Har sprungit några tävlingar sedan dess å alla har gått jättebra så nu siktar jag på att springa under 37.30 på milen i umeå den 3/10.

Fast... har nu ont i hälen igen. Den högra, på insidan. Känns ungefär som innan jag opererade hälarna (då var det slemsäckar som spökade). Så nu försöker jag att inte springa så mycket utan cyklar mest.

För denna gång - over and out!